En morgon i december
En kall morgon i december, då jag med trötthet i kroppen drack mitt morgonkaffe, började solen stiga över horisonten.
Jag såg ut genom fönstret och upptäckte en lätt dimma ligga över fältet utanför. Snabbt tog jag beslutet att trotsa kylan, lämna mitt kaffe, och ta en morgonpromenad med kameran. Det var en typisk sådan där spontantur som man ibland kan ramla över, trots att man är så trött att man helst hade gått och lagt sig igen. Det var isande kallt på utsidan och jag ångrade mig nästan, men det blir inga bilder tagna i köket idag tänkte jag och fortsatte min promenad.
Vid första bilden, den som är huvudbilden i det här inlägget kändes det lite tråkigt, inget särskilt intressant med den bilden och jag började åter igen ångra att jag gick ut.
Det var först på vägen tillbaka hemåt som jag såg det. Trädet! Solen hade stigit ytterligare och dimman hade tätnat. Och där stod ett ensligt träd och frös i kylan, badandes i ett gyllene sken från den stigande solen. Kameran åkte fram och jag tog två bilder.
Nåväl, två bilder är bättre än inga! Och det kändes redan som en lyckad promenad. Jag fortsatte hemåt och fann då även en tall, helt förtrollande vacker i ljuset och dimman. Det slutade kanske inte med särskilt många bilder kanske, men för att ha varit en spontantur så kändes det ändå som en lyckad morgon.
